Har varit mycket kontorsarbete som förhindrat mig att skriva roligare inlägg i bloggen, men har nämnt att jag ett tag gärna velat skriva om Mitsubishi 3000GT (GTO) VR4– speciellt av den sista årsmodellen som nästan bara såldes i Japan.
Denna hade lite mer facelift och enligt mig det mest intressanta utseendet som faktiskt förr i tiden för mig var likvärdigt en supersportbil. Idag förstår man ju att så inte direkt är fallet, men faktiskt kan jag tycka det är en rätt läcker GT-vagn som inte bör misstas som en konkurrent till Skyline eller dylikt. Mer som en ännu överviktigare Toyota Supra eller något?
Hursomhelst så är det som för oss alla minnen ”tidigt” i hobbyn/karriären som har en förmåga att aldrig försvinna. Bland dom har vi bl.a. Micke Kensons röda 3000GT som tillslut åkte en tia på strippen.
Överhuvudtaget så är tillfället jag träffade ägaren på en mässa som nybakad entusiast som trodde man ägde världen med en trimmad Volvo 854 Turbo; väldigt distinkt.
Han hade sin röda värsting utställd, och man vågade sig fram för att fråga lite- visade sig vara en enormt trevlig och ödmjuk man som även avslöjade att han hade sin bil till salu då.
Beättade då om min Volvo för honom som måste låtit som värsta sortens blaj. Men prompt frågade han utan kaxig attityd om att byta sin 3000GT mot den och lite pengar mellan. En händelse som var obetydlig för honom, men jag tagit med mig varje gång någon kommer fram och ställer t.o.m. de dummaste av frågor.
Kort och gott; NHL-stjärna eller bara professionell inom Japanska sportbilar… ett dåligt bemötande glömmer en person aldrig!
Micke har sedan dess gjort sig ett nytt namn med sin Ultima GT-R som körde snabba tider i Superstage bl.a. Men tror han sålt den sedan dess, så vet icke om han är kvar i ”branschen”. Någon som vet?
Men, det är inte ovan nämnda 3000GT jag hade i huvudet och som pryder detta inlägg och som var tänkta prologen till 3000GT inlägget. Utan det är en annan kille som också gjorde sig ett ”namn” på forum i Sverige förr om åren med sin bil som hade alla karossdelarna JDM versionen Mitsubishi GTO hade.
Tog ett tag innan man kopplade att det inte var ett custom-bygge utan bara en exklusivt för Japan-marknaden typ av lyktor/front etc etc. Killen (gick under namnet ”Robz”) ska iaf. än idag fortfarande ha all heder för att ha varit långt före i tiden med att blicka mot Japan för lite ”äkta JDM” delar.
I USA sitter ju folk än idag mer än någonsin nästintill och masturberar vid sånt som inte finns på USA-modellerna. Vare sig det är vindavvisare, speciella kjolar eller lyktor (kallas ofta ”Kouki” = nyare typ i Japan). Därför än mer imponerande att han byggde en hel ”JDM-replica” av en väldigt sällsynt bil…
Oh fasen, fick ihop en någolunda läsvärd text trots att man varit inlåst på kontoret och haft fullt upp ändå. Lovar er att så fort värsta stressen är över och man blåst tillräckligt med liv i varje projekt så alla medlemmar i Superior-familjen fått sina roller inför säsongen; så kommer det bli lättare att skriva oftare.
Men är det så illa med stressen att man bara dricker decaf-espresso så vet ni att det är fullt upp. Det är ungefär som att be en köttälskare gå på en diet med fisk ett tag, visst kan det vara gott (speciellt med bönor från Starbucks) men… Still not ”it”. 😉
Nu väntar ett par viktiga mail som måste svaras på innan det är dags för lite ishockey ikväll, ni vet väl att det är gratis att se SSK spela idag? Passa på!
Matchningen blev en stickad myströja som för längesen tappat formen från Fillipa K, och hår som bäst kan beskrivas som en after a rough weekend typ av frisering.
Man rekar ju alltid forumen vi alla känner till efter några underhållande klipp för att starta dagen. Faktiskt så är vi här i bloggen lite dåliga på att ge fler godisbitar i storleken M&M’s, visst säger ni inte nej till korta och koncisa inlägg vid sidan av de mer ingående som oftast tar ett par min att läsa…?
Har fortsatt slita på kontoret utan att faktiskt hinna med speciellt mycket av det jag hoppades på, mycket stress är det och det är bara ta det onda med allt det (otroligt) goda man också jobbar med!
Vi har på kontoret haft helt sjukligt många saker att stå inför i samband med bokslutet för 2009/2010. Idag fick vi en första siffra klar (mycket bra siffror sett till vilka bromsklossar vi haft) och en halv tumme upp på att vi kommer klara deadlinen; fy h*lvete vad skönt! 🙂
Har faktiskt märkt att saker accelererat markant sedan vi hade 
