Var en riktigt tung dag igår. Lyckades hålla igen den värsta besvikelsen här i bloggen, men ni vet alla hur det känns när ett projekt man har lagt ner sin själ i under en lång tid går på en oväntad mina (som dessutom ger en bitter smak av efterklokhet).
Problemet var att vi hade haft 200MPH SOARER blocket iväg hos en tredje part för bearbetning, någon som jag personligen har otrolig respekt för och med meriter som heter duga inom motorbyggande. Blocket skaffades via Robin aka Phantom (tack!) för flera månader sen med en varning om att det behövdes bearbetning. Kort och gott fick jag en väldigt flexibel deal att om det inte höll måttet behövde jag inte betala för det.
Sagt och gjort så ankom blocket och parten som skulle bygga motorn synade det och konstaterade att det inte var några problem med skadan som var. Tackade därför Robin som dessutom gav en bra rabatt på de bearbetningar som behövdes. Tiden gick och alla delar roddades fram, men när det var dags för själv borrning/linehoning så framkom det att skadan plötsligt var värre än vid första ansynen? Tråkigt att man inte kunde bara sagt nej till det då och jagat annat, men det fanns ändå en beslutsamhet över att ”det skulle gå att använda”.
Så har planen varit ändå tills vi nu i dagarna skulle börja med detta och tyckte att ingenting kändes rätt? Visst, har man gett ett förtroende till ett proffs så håller man sig lojalt på deras linje. Men detta var helt enkelt för tokigt för att passa en 750++HK maskin där ett ras bara inte får hända. Så vi ringde runt till våra andra leverantörer för en ”second opinion”, och de var alla överens om att detta lät helt fel.
Tog därför ett beslut om att dra i handbromsen och leta nytt block, så vi gick tillbaka till ruta noll igår. Fyra månader är efterklokt åt skogen och det blir att ligga på rejält för att få ut bilen till Action Meet.
Några mer detaljer om min besvikelse är onödigt, nu ska vi prata igenom allt med alla parter som varit inblandade och komma fram till en lösning. Så det var Game over igår, men nu trycker vi på continue och gör det bästa av saken helt enkelt! 🙂
Nu har nästan samtliga knölat in sig i den enda öppna byggnad som finns på området. Alla är mer eller mindre regnskadade och frusna. Men ännu är humöret skapligt. Får väl se om det är lika muntert efter själva Face-off tävlingen (som väl får anses som en trevlig formalitet än riktigt race). Diskuteras hur vi ska göra upp med tidtagning och hur många lag det blir, visat sig att många klubbar som var stora i mun innan nu när det kommer till kritan floppat. Hmm.
BTW, hur många är det som har med sig en kall familje-pizza som matsäck? Funkar utmärkt för oss iaf. 😉
